2010-02-23
Då va det dags att leta hem...
Nu idag har vi varit på fyrfota, jag, Amelie och Diesel. De fick sina vaccinationer, och det gick bra. Nu är vi hemma i värmen igen, känns skönt! För givetvis skulle jag boka tid hos veterinären på den kallaste dagen som fanns, hi hi hi... Amelie lööööper.... Igen.... Det kommer nog inte dröja sådär jättelänge innan jag ger upp och låter henne träffa en kille som kan göra något åt det, hon mår fint, så det ska inte vara någon fara att para henne igen...
Men så va det ju det där med den lille söööte Diesel! Nu har han fått sin första vaccination, om 4 veckor så ska han få sin andra, chipmärkas, och besiktigas. Om ingen hinner fastna för honom innan dess, då får vi väl ta besiktningen och chipet tidigare, så får den nya ägaren ta andra vaccinationen :-) Allt går ju att lösa, ellerhur?
Ha en skön vecka i snön allihop, Kramar från oss!!!
2010-01-28
Lugnet lägger sig..
Ja, nu har det gått en dryg månad sedan Amelie nedkom med en dunboll med fötter... Jag är till 98 % säker på att det är en grabb, och hans namn blir Diesel... Huuur mysig som helst, såklart ;-) Troligtvis är det på grund av att Djeingis var sjuk under parningen som det inte blev mer än en bebis. Saknar honom enormt, han fattas mig. Mamma Amelie är mitt i sitt andra (eller kanske tredje) löp efter parningen, ooch hennes mjölkproduktion har krånglat lite för henne. Inte så att hon behövt vård, utan så att bebin behövt stödmatas lite... Det är tydligen inte lätt att hålla igång rätt mängd mjölk till en enda unge, när man e katt :-) Men i övrigt har hon tagit väl hand om sin Diesel, på alla sätt o vis :-)
Han är flyttklar i mitten av Mars, hoppas på att hitta ett bra o tryggt hem åt honom tills dess. Sen får jag börja leta hanne åt Amelie igen. Tycker att hon ska få chansen att ha en kull med lite fler än en bebi, bara hon återhämtat sig. Tipsa gärna mig om hanar som är villiga till våren... :-)
Nåväl... Vi har börjat landa i vårt nya boende, Amelie har hittat sina favvoställen, och det enda som saknas är väl en kompis till Amelie. Fast nu har hon ju sällskap av sin bebi Diesel, så jag får avvvakta lite med det :-)
Ha en underbar dag, på återseeende!!!
2009-11-05
Jaaa.... vad ska man säga...?
Det är tydligt för mig att livet har sina egna vägar. Ibland rusar allt iväg, och man får göra sitt allra bästa för att hänga med i svängarna, och reparera det man kan.
På grund av att jag och min sambo ska separera, har jag omplacerat en av mina älsklingar, S*Family Hill`s Venecia. Hon har fått ett underbart hem i Vårgårda, hos Vårgårda`s kattens uppfödning. Hon har kommit till ro, och jag känner att det kommer fungera superbra för henne där. Hon har fått nya kattvänner, och en härlig tillvaro. Så jag är lycklig för hennes skull.
Ungefär i samband med att hon flyttade, så insåg jag att allt inte stod rätt till med vår hane, Djeingis. Han hade hastigt magrat av, magen var i olag, och han verkade inte vara sig själv riktigt... Efterssom vi nyligen bytt från kattungefoder till vuxenfoder, så var det åt det hållet tankarna föll, och vi vet ju att även djuren påverkas av känslomässiga förändringar, så med tanke på vår separation och foderbyte, så provade vi att byta tillbaka till det foder han ätit innan. Vi skulle varit på utställning på halloweenhelgen, men ställde in detta, och tog hand om varann istället.
Tyvärr blev inget bättre för Djeingis, och på måndagen åkte vi in till Blå stjärnans djursjukhus i Borås. Där blev Djeingis kvar över natten, efterssom veterinären hittade en "hård korv" uppe i hans buk, som de ville se närmre på. Tyvärr visade det sig vara lymfatiska tumörer, vilket kan behandlas med cellgifter, men det skulle aldrig kunna försvinna helt, och Djeingis skulle få fortsätta kämpa emot detta resten av sitt liv. Jag fattade beslutet med veterinärens stöd, att låta honom somna in, slippa plågas mer än han behövde. Ett otroligt tungt beslut, men ibland måste man släppa taget om den man älskar.
Till helgen finns han i minneslunden vid blå stjärnan, och familjen åker dit för ett sista farväl.
Till min förvåning, mellan alla tårar och all förtvivlan, så kom min hona Amelie och hoppade upp i mitt knä när jag pratade med veterinären. När jag klappade hennes mage kände jag att hennes tuttar växt, och nu misstänker jag att hon kan ha fått en väldigt fin gåva av Djeingis innan han somnade in. Har dubbelkollat med veterinären som tog hand om honom, och fått bekräftat att det han led av inte är ärftligt. Så om det dyker upp små tassar här framöver, så behöver vi inte oroa oss för att det ska vara nedärvt till dem, vilket känns skönt.
Så nu får vi se vad som händer framöver. Om Amelie får en kull så avvaktar jag med att skaffa en kompis till henne tills kullen flyttat, och om hon inte får ungar så måste jag börja leta en kompis till henne. Annars blir hon ensamkatt, och det trivs hon inte med, förståss.
Annalena
2009-03-19
Försöker uppdatera sidan... Grrrrrr.....
Var hos veterinär Björn Åbladh i Tisdags denna veckan för att scanna njurarna på Djeingis, Få testikelstatus, samt skaffa navelbråcksintyg för både honom och Amelie! Amelie visade mig en ny bild av sig själv, var inte alls med på noterna och ett tag funderade jag på om det var en hund eller en katt i min transportbur... Har INTE sett den sidan av henne tidigare, och om det berodde på någon doft hos veterinären eller om hennes senaste besök där var mer traumatiskt än jag kan minnas vet jag inte. Men hon fick sitt navelbråcksintyg, och allt var bra med Djeingis, så trots en upprörd kisse så får jag vara nöjd med även detta besök i djursjukhusens värld! Personalen var lika trevliga denna gången som förra när vi var där (på blåstjärnan i Göteborg), och nu har alla kissarna egna patientbrickor...
Nästa steg är att boka tid hos en veterinär för att topsa djeingis i munnen, så vi kan skicka DNA prov till labb i antingen tyskland eller USA, för att kolla om han har den där genen som ger hjärtfel, och när det är klart, och om allt är ok, är det bara att vänta och se hur stor kärleken är mellan honom och Amelie! Spännande! Vill egentligen para henne med en annan hanne innan, men vi får se hur saker o ting utvecklar sig den närmsta tiden!
Kram alla, o sug i er lite soool!// annalena o katterna
2009-03-07
KM
Nu har vi varit på KM, Amelie har ju en förmåga att löpa precis lagom till utställning, så även denna gång! Så det var Djeingis och jag som gav oss iväg i morses. Träffade hans brorsa Dreamboy där också, och Amelia, Amelies syster!! Även ett par som köpt ett kullsyskon till Amelie och Amelia var där och kikade, vilket var jätteroligt! Det är så skönt att få höra att katterna man lämnat ifrån sig fått så bra nya hem med omtänksamma människor som älskar dom! Det värmer i hjärtat!
Allt gick bra med Djeingis på utställningen, han var väldigt nyfiken på allt och alla, hade helst velat springa runt i lokalen och hälsa på alla andra katter. Så av den anledningen var han ganska svår att hålla när det var dags att visa upp honom för domaren, men det är ju inte så konstigt! Är superglad att han behöll sitt sköna sätt, trots att katten i buren jämte var ganska fräsig mot honom! STOLT!
Lite bilder (tagna med min mobilkamera) finns i galleriet, längst ner...
Så nu känns det som om det är dags för att kolla in lite fler utställningar, och anmäla honom dit!
Tack för mig // annalena
2009-02-26
Tänker o tänker o tänker...
Oj, vad spännande det är med katter och avel och alltihop! Efterssom jag är ny i uppfödarsvängen så håller jag just nu på att mailbomba scandinavian ragdollclubs avelssekreterare med en himla massa frågor kring avel, och jag ger henne en stjärna i himelen för att hon står ut med mina frågor och svarar så klokt!
I nuläget snurrar det rejält vill jag lova, men jag har kommit en bit på vägen nu. Efter att mina töser fått positiva besked efter scanning av hjärta o njurar, så startar funderingarna kring när, var och hur...
Jag har iallafall beställt utrustning för DNA-testning, efterssom man kan göra det testet på katter under ett år, och tänker DNA-testa min hane. Njurarna kan man scanna innan ett års ålder, så om allt går vägen nu så kan jag låta mina honor para sig med Djeingis när han är redo...
Funderar på om jag ska DNA-testa honorna också. Känner mig inte säker på om det är nödvändigt, de har ju scannats, men det får jag fundera över tills testgrejjerna kommit hit! Det tar ju några dagar...
Så nu händer det grejjer här, DNA-test, njurscanning och testikelstatus på killen, navelbråcksintyg... HJÄLP! Är det nåt jag glömt????
Eller kanske ska jag para Amlie med en hanne utifrån......? Som sagt, tänker, tänker, tänker....
Ha det bäst! // annalena
2009-02-17
LYCKA!
Igår var en härlig dag i min lilla kattvärld. Var på Blå stjärnan i Göteborg hos veterinär Björn Åbladh, och scannade hjärta och njurar på mina tjejjer!
Tack vare en go kompis och hennes gps tog vi oss dit, utan minsta felkörning och i rätt tid också! Efterssom jag är förkyld och min röst igår var ungefär lika med noll, så fick jag skriva ner informationen de ville ha i kassan när de skapade patientbrickor till katterna...
Under tiden stod min 5-åriga dotter och lekte med pipleksaker för hundar, vilket triggade en mindre vovve i väntrummet till max! Inte så lätt att säga till på skarpen när dottern själv säger att jag låter som NASSE i nalle puh när jag pratar! Men det gick det också.
Undersökningen gick smidigt, och flickorna passerade galant, UA. Så nu är det dags att börja fundera och planera hur framtiden ska se ut. Skönt att ha src i ryggen och som ett bollplank när man är så ny i gemet som jag är. Har redan mailat dom med frågor och fått snabba och bra svar som jag känner mig trygg med.
Ser fram emot Boråskattens Klubb Mästerskap 7:e Mars!
Kramar från oss!// annalena o katterna
2009-01-22
Vad fort tiden går!!!
Nu har Djeingis bott här i över en månad! Det har gått bra, och mina fertila flickor går på piller... I början tycket lillflickan Amelie att han var rätt så äcklig, ville inte mista sin plats som minst och sötast i familjen! Men nu har hon börjat inse att han nog kan va ganska intressant, trots allt.
Djeingis är världens coolaste kisse! Första dagen här hemma gled han runt och kollade läget, och om de andra brydde han sig inte ett skvatt. Bara slängde ett undrande öga åt deras håll om de fräste lite eller så... Så det va en mycket lyckad första dag, och killen är lika cool ännu! Självklart vill han gärna lukta på töserna, och dom på honom, så det är tur att vi börjat med piller! Inget får hända innan han är redo för sådant, och så ska de ju till veterinär för diverse tester innan också!
Idag gick vi med i scandinavian ragdoll club, blir spännande att se vad det ger!
Har anmält Amelie och Djeingis till bk:s km i mars, det blir den första utställningen för Djeingis, och lite träning för Amelie. Sen får vi se hur vi går vidare med utställningar...
Stor kram// annalena och katterna!
2008-12-08
Här händer det grejjer!
Hej!
Helgen har varit HÄRLIG! Vi kom iväg på kattutställning ÄNTLIGEN! Det va superkul, men nervöst... Amelie var helnöjd, men bara om hon fick ligga i buren. Utanför buren luktade det alldeles för mycket konstigt, så hon tyckte det var bäst att fräsa på allt och alla, så att ingen skulle våga sig fram!
Nejdå, det låter somom jag har världens elakaste katt, men så illa är det inte. Det va helt naturligt att hon reagerade på allt nytt, det var ju hennes första stora utställning, så hon fick ligga i buren och mysa, och när det var hennes tur att komma fram till domaren så bar helena henne till domarburen efterssom jag var för nervös. Men i det stora hela gick det bra, och hon fick fint omdöme av domaren Geir Edvardsen.
Såhär skrev han om min lilla tös....
Type: Mediumstor dam. Något tunna ben. Bra proportioner.
Huvud: Något långt i förhållande till bredd. Bra profil.
Ögon: Fin färg och look ( vet inte säkert om han menade utseende eller lokalisering)
Öron: Välplacerade. Fin storlek
Päls: Ex kvalitet. Något kort. Bra färgfördelning.
Svans: Bra längd.
Kondition: Ex
Allmänt intryck: Något sprattlig och pratsam.
Han sa att hon är ju lite liten, men att hon har god tid på sig att växa till sig, både på bredden i ansiktet och kroppsligt, hon är ju trots allt bara ett år nu. Så fick hon sitt första CAC!!! Roligt!
Vilket leder mig till nästa roliga sak som hänt!!!
TA DAAAAAA!
Vi ska bli fler i familjen! Till helgen kommer en kille från S*Carmados att flytta hem till oss!!! Han är cremetabby colourpoint, och en stor kille med de utseendemässiga bitarna vi behöver för att komplettera våra töser! Vi längtar oss blå, men nu börjar det närma sig!
Så nu ska jag kolla om jag kan hitta en utställning som passar i tid och rum för att ställa ut honom, och sen när han växt till sig och vi gjort tester på hjärta och njurar på våra katter, plus testikelstatus på grabben, så hoppas vi på att få egna små tassar härhemma.... MEN det lär ju dröjja ett litet tag, den som väntar på något gott.... Bilder kommer när han flyttat hit! Nya bilder på utställningen i helgen finns i galleriet!
KRAM annalena
2008-11-14
Löpkisse...
Liten uppdatering om läget! Min yngsta hona, Amelie, är anmäld till hårdrocksutställningen i göteborg, hoppas vi kommer med och att vi får buren nära våra vänner! Vi får väl se. Amelie är i löptagen igen, och denna gången har hon insett att det är mer att hålla i om man hånglar med en dörrpost istället för en vanlig vägg, så nu vet man var man hittar henne. Antingen på vägen in i köket eller under vårt piano som vi nyss fått av en go vän! Jag hoppas på att hon ska sluta löpa i god tid inför utställningen. Tror det är lugnast så. Gubben min tjatar om p-piller, men efterssom hon inte är så gammal än så avvaktar jag lite till. Hon blir ju ett år den 24:e November!
Medans Amelie håller på med sitt, går jag och sneglar på hennes mamma Scampi. Letar tecken på löp hos henne, men hon bara tittar på mig oförstående. "Du menar väl inte att du vill att jag ska bete mig sådär?" verkar hon vilja säga, och så tittar hon trött på sin dotter. Fast sanningen är den att även om jag vet att det inte är "rätt tid på året" för löp, så skulle jag inte skulle bli ett dugg ledsen om hon började löpa nu! Längtar efter småtassar här hemma, det ger så otroligt sanslöst mycket, och jag skulle bli överlycklig! Så jag går här och hoppas och längtar, sneglar och klappar, så får vi se om det blir små missar i vinter eller inte!
ÖNSKA OSS LYCKA TILL!
Ta hand om er och era nära, kram annalena
2008-08-20
Hejsan!
Såg fram emot en skön katthelg i Varberg, men men... Katterna bestämmer, inte jag! Vad gäller Venecia så har jag känt på mig ett tag att utställning är mer mitt intresse än hennes, hon verkar inte känna sig så bekväm som jag hoppats när vi varit ute. Detta är givetvis till stor del mitt eget fel, då jag inte varit så aktiv med vare sig preparering eller utställningar, och då har hon ju ingen chans att bli van heller! Så det är bara att acceptera, och istället njuta av att ha världens gosigaste kisse härhemma! får försöka satsa på att vara mer aktiv utställningsmässigt med Amelie istället.
Vill råda alla som är sugna på utställning att vänja kissen redan från start! Visst har jag hört detta, men ibland faller inte femöringen ner i tid...
Tyvärr sprack min plan för denna helgen även med Amelie, efterssom hon nu gått in i fullt löp. Hon står bokstavligt talat på bakbenen och hånglar upp väggarna här hemma!!! Åmar och kråmar sig, tjuter lidelsefullt och ÄLSKAR allt och alla... Hon uppvaktar inte bara möbler, väggar och barnens stackars leksaker, nejdå, hon ger sig också på de andra katterna, vilket väcker STOR irritation i kattgruppen. Förundras över hennes hängivelse, och ler vid tanken på hur världen skulle se ut om vi människor hade haft samma oförmåga att hålla inne med våra lustar...
Att utsätta henne för en massa fertila hanar (och dem för henne) känns inte som ett alternativ just nu. Värsta scenariot är ju att hon får ett frispel under utställningen, att något inträffade som gjorde att hon framöver kopplar ihop utställningar med rädsla och osäkerhet! Därför avvaktar jag ytterligare, trots att hon skulle behöva vanan... Hur man än vänder sig har man rumpan bak!!! Eller?
Huvudsaken för mig är att mina älsklingar mår bra, och har ett så gott liv de kan. Hoppas på lite småtassar då och då, för hur det än är så är det himla mysigt med småtassar!!!!!
Må väl!!!! // annalena
2008-05-17
Tjenare igen!!!
Nu sitter jag här, jag som trodde vi skulle vara på utställning i Ulricehamn nu.... Denna helgen bjöd bara på kaos, vilket jag hoppas betyder att den kommande veckan blir desto lugnare!
Planen var att jag o Amelie skulle åka på utställning både Lördag och Söndag, och min sambo skulle ta hand om min systersons konfirmation på Lördagen, och klassdag med äldsta sonen (6 år) på söndagen. En ganska tilltalande plan, om någon frågar mig!
Istället blev det magsjuka för mig på fredagen, med inställd utställning på både lördag och söndag som följd. Efterssom ingen vågade träffa mig på kalaset levde jag i exil med katterna, på övervåningen, fram tills Lördag kväll, medans min släkt kalasade på nedervåningen... Som grädde på moset gick båda mina ragdolls in i fullt löp!!! Så jag hade högljutt sällskap, iallafall! Och jag bör väl tillägga att min snälla familj såg till att jag inte behövde svälta, de serverade mig som en drottning.
Vad gäller löpet, så funderar jag allvarligt på att kolla om det finns en passande hanne att para Scampi ( Venecia) med nästa gång hon löper.
Så nu ser jag verkligen fram emot KM nästa helg! Hoppas bara donnorna har slutat löpa tills dess!
Ha det så gott, och ni som ska till ulricehamn, ha det så himla kul!!!!
2008-05-07
Det va ett tag sen!
Var nästan tvungen att uppdatera sidan lite nu, även om det bara blir lite tankar jag skriver ner, för annars riskerar jag att helt glömma av hur man gör! Inte så mycket har hänt på kattfronten sen sist, men livet rullar på ändå, och alltid händer det något...
Tyvärr har jag inte blivit opererad ännu, eller det kanske är tur, efterssom jag ska på utställning snart! Först e det i Ulricehamn för Amelie, sen är det KM i Dalsjöfors, och dit måste jag ju självklart komma med både mor och dotter! Ska bli kul att träffa gänget i boråskatten också, har saknat er sen jag slutade i styrelsen. För att inte tala om alla mail som brukade strömma in i inboxen!!! Så jag ser fram emot dessa tillställningar. Extra spännande blir det såklart när jag har med en kisse som fötts och fostrats hemma hos mig, från den första kullen S*Peaceful Minds som sett dagens ljus. Även om jag inte lägger så stor vikt vid priser och applåder, så blir det nervigt när älsklingarna ska bedömmas... Ska bli kul med lite fjärilar i magen igen, det va ju ett tag sen nu!
Vad gäller ny (a) kull (ar) så tar jag det ganska lugnt just nu. Venecia ( Scampi) är definitivt redo, om man säger så... Ska ta och tänka ett varv till först. Sen får jag väl ta o leta hanne....
Ha det gött alla!// annalena
2008-03-24
NYHETER!!!
Tänk vad mysigt, jag fick just höra att det föds små ragdolls hemma hos Bohicas just nu!!! Suck, vad härligt! Hoppas och tror att allt går bra. Längtar efter en uppdatering när allt lugnat ner sig därhemma... Förstås är datorn det sista de tänker på just nu, men nyfiken som man är kan man ju inte låta bli att kika in på hemsidan med jämna mellanrum.... Kul med något att se fram emot iallafall!!! Det är ju faktiskt deras Sir spender som är far till mina "barnbarn", så lite nyfiken får jag väl lov att vara????
OM ni läser detta, Eva, Sofia eller någon annan i er familj.... STORT grattis, och lycka till!!!!
KRAM/ annalena
2008-03-20
Sista killen utflyttad...
Idag har min söta Algot fått ett nytt hem. Jag känner mig lite ensam, men är väldigt lycklig över att alla mina små ungar har fått så bra hem.
Algot fick åka iväg på ombesiktning idag, och allt var lika bra som vi trodde. Det kändes skönt att få det bekräftat. Lite otippat var det dock att veterinären påpekade att han redan var på väg att få lite kulmage (!!!!!), och att det var bra att vara uppmärksam på detta framöver! Ojdå... det är inte bara JAG som lägger på hullet i denna familjen, tydligen! Ha ha ha!
Hos veterinären kurrade han så intensivt så hon var tvungen att avbryta kurret för att kunna fortsätta undersökningen! Hon visade honom traffiken utanför, men han fortsatte kurra... Hon satte honom på diskbänken och satte på vattnet, och efter en stund slutade han kurra, och hon kunde lyssna på hjärta osv. Men så fort hon satte honom på undersökningsbordet igen, så började kurrandet!
Ja, han ÄR en riktig gosekatt, och han brukar börja kurra så fort man bara tittar på honom! Han lämnar verkligen en tom plats efter sig, och jag kommer sakna honom och hans underbara sätt, det är det ingen tvekan om. Detta ville jag inte riktigt avslöja här på hemsidan innan han var såld, för det hade känts som ett försäljningstrix, och det passar sig ju inte att skryta.. Iallafall inte när man, som jag, lyder under jantelagen, va??? Konstigt, hur man är funtad...
En annan sak som jag reagerat på under den här perioden av försäljning av katterna är hur otroligt tabu det är med kontanter! Vet inte hur jag ska förklara detta riktigt, men jag har upplevt det jobbigt att ta emot kontanter av kattköpare! Nästan som om det vore fult att ta betalt för dem! Fast det har inte känts konstigt att få in betalning på kontot, det är bara kontanterna som känts obekväma!?
Alltså har jag lärt mig endel om mig själv i processen också, vilket är en positiv bieffekt. Även om det var lärdomar av konstig art, vem vill egentligen vara obekväm med kontanter, och vem vill lyda under jantelagen????
Nåväl, nu väntar jag på en kallelse till en korsbandsoperation som troligtvis ska äga rum i April månad, och så väntar jag på besked om Amelie kom med på utställningen i Ulricehamn i Maj månad. Såg att BoråsKatten kommer ha KM i Maj också, och det ser jag såklart fram emot med ett leende!!!
Nu lägger sig lugnet här på rödklintsvägen 5, och vi ska finna våra platser i tillvaron. Ingen mer kisse ska flytta, och så ska alla vila lite innan vi drar igång cirkusen igen. Påsken har smugit sig på, och idag pyntade vi vårt ena äppelträd med fjädrar, så att påskharen ska hitta till vår trädgård och lägga ägg... Blir underligt att förklara för barnen hur påskHAREN kan lägga ÄGG... Hoppas dom inte frågar detta året heller!!! Föresten ska jag jobba hela helgen, så deras pappa får den stora äran att förklara detta om de nu skulle fråga!!! Hi hi hi... Ibland har man tur...
Bara så ni vet, så är det HELT OK att kladda ner några ord i min gästbok... ; D
GLAD PÅSK allihop, och lycka till med vad ni än tar er för.
Mvh annalena
2008-02-29
Idag är det dagen som bara finns ibland...
Tur att den snart är slut, har åkt berg och dalbana känslomässigt hela dagen! Som avslut har jag haft en superbusig godnattstund med mina barn, och jag kan lova att jag tjöt lika mycket av skratt som de gjorde! Vilket inte var lite, med tanke på att de är sex och fyra år!!! Oavsett vad som händer omkring mig, så finns det outtömligt med glädje, energi och kärlek att hämta hos mina barn. Kruxet är bara att ge sig tid att koppla av och ta tillvara på vad de kan och vill ge! Tid att inse hur lyckligt lottad man faktiskt är. Lyckliga jag...
På kattfronten börjar det bli lite tomt och tyst härhemma nu. Alfons, Alfred och Amelia har flyttat. De har alla hittat nya hem, och det känns som om de alla hittat trygga och varaktiga hem, där de kommer bli minst lika älskade som de var här. Scampi verkar reagera genom att mer aktivt umgås med dem som ännu inte flyttat, hon har inte visat mig någon direkt oro över att de andra försvunnit, förutom då Amelia försvann. Hon pratade lite mer i något dygn då, kanske beroende av att Amelia var lite mer mammig än killarna som flyttade, så hennes flytt blev kanske mer märkbar för mamma Scampi? Inte vet jag, gissar bara. Men tycker det låter rimligt...
Kvar finns nu alltså Algot och Amelie. Algot söker nytt hem, och Amelie ska fortfarande stanna kvar hos oss. Jag ska ta lite kort på dem och lägga in i galleriet, de är ju trots allt 14 veckor imorgon! Det som är lite farligt med att ha kvar en kisse som egentligen ska flytta framöver, är att han fastnar allt djupare i mitt, och de andras, hjärtan. Nu när de två får mer utrymme, syns mer, tar mer plats, så är det så himla lätt att bli tokkär i dem bägge två! Enligt mig, så är Algot en riktig charmör. Om jag inte haft planer på att kanske skaffa mig en avelshane framöver, så hade han definitivt fått stanna här hos oss, ingen tvekan om saken!
Ha en underbar helg!
2008-02-20
Phu, nu är det klart...
Har nu varit hos veterinären med alla små katterna, och de har fått chip, besiktigats och vaccinerats. Kan med stor lättnad meddela att allihop mår utmärkt! Inte för att jag trodde att någon inte skulle klara besiktningen, men när det väl gäller så är man inte så stöddig... Iallafall är jag en sådan person som lätt oroar mig i onödan inför sådana här saker. Men allt gick bra, så nu är det flyttdags för två killar, Alfred och Alfons, på lördag förmiddag, och så flyttar Amelia på Onsdag nästa vecka. Amelie bor ju kvar hos oss, och så är det bara Algot som ännu inte hittat en ny familj. Nu är det med andra ord dags för mig att börja skriva papper... Inte lika upphetsande.... Men det är ju sånt som måste göras, både för min och de nya ägarnas skull, och man lär sig alltid något. Själva pappersarbetet låter nog värre än det är, hoppas vi iallafall... Nu ska jag slappa och kramas med mina barn, ha en go kväll!!!
Från en lättad annalena!!!
2008-02-16
Hej hopp i lingonskogen!!!
Nu är våra kattungar tolv veckor gamla! Det känns inte som att det var så länge sedan vi hade förlossning här hemma, men det var faktiskt hela tolv veckor sen! Det märks ju på katterna, förståss, de har växt och blivit stora. Nu väger de mellan 1250 och 1780 gram.
På onsdag ska vi till fyrfota, ett sista besök inför flytten. Två av killarna är inte tingade ännu, men det är ju mysigt om de stannar ett litet tag till, så det känns ok.
Fast lite skönt är det att det blir två fotfetischister mindre här i huset! De är tokiga i att leka med fötter, strumpor och skor... Speciellt undersöka främmande skor och strumpor, då är det kalas på riktigt! Lustigt att det är så kul o gott med just fötter, men det är klart, där finns ju mycket doft, för det mesta... HUA! Det är väl helt ok, men man får verkligen vara försiktig så att man inte trampar på någon leksugen rackare, för de har inte koll på att det kan vara farligt att dingla under en fot!
För att inte tala om hur mycket lättare det kommer bli att sopa golvet när det är några färre som hänger i sopborsten! Detta är också något som är jätteskojj när man är en mycket ung katt, har jag märkt... De avskräcks inte av att åka upp på skyffeln heller, det ser de bara som en förlängning av den fantastiskt roliga åkattraktionen som kallas sopborste...
Ja, alla har vi olika intresse, och som tur är växer vi ifrån endel av dom! Och den mesta tiden så är dom ju trots allt ett gäng underbara små änglar. Dom gossar med en, bajsar på lådan, äter och dricker, (ibland ingår det att skvätta ut mat och vatten på golvet, men det är säkert inte med mening... är man tonåring så har man dålig koll på sin växande kropp, och jag tror detsamma gäller för katterna, så de är ursäktade för detta...) De klöser inte någonstans utom på klösmöbeln, och när man ser på teve eller gör nåt annat stillasittande så kommer de och ska ligga jämte en och mysa, på natten så kurar de ihop sig i sängen brevid mig. Så trots sina små bus, så kommer de alltid hamna på plus sidan i mitt hjärta, och det hoppas jag innerligt att de kommer göra hos sina nya ägare också.
Jag la in lite bilder på dem i gallerit idag också, och jag måste säga att det ser för kul ut när alla fem ligger och ska dia sin mamma!!! Hon syns ju knappt när de kommer allihop och ska snutta! Men så stolt hon är! Det riktigt skiner om henne emellanåt, när hon sitter och övervakar sina avkommor. Ja, det är verkligen hög mysfaktor på att få vara med om att ha kattungar i huset, ingen tvekan om den saken. I de ögonblicken käns det ganska så skönt att en flicka kommer stanna hos oss. Så att det inte blir helt tomt, menar jag...
Hoppas ni får en skön söndag, själv ska jag hjälpa min syster att flyttstäda.
Ha det skönt! // annalena
2008-01-31
Hejsan igen!
Nu har jag varit och vaccinerat alla små kattungarna! Små och små kanske man inte ska säga, de väger ju trots allt mellan 980 och 1300 gram redan... Fast de är ju alltid små bäbisar i mina ögon!
Hos veterinären gick allt bra, och jag kände mig trygg med vet. Milan, som var den som tog hand om oss. Först fick de en hälsoundersökning, för att Milan ville försäkra sig om att de alla var friska nog för en vaccinering. Är någon kisse sjuk så får den inget vaccin, för då kan det gå illa... Det visade sig att allihop var vid god hälsa, så nu är de allihop vaccinerade mot kattsnuva, kattpest och klamydia, det sista efterssom Milan rekomenderade detta. Det händer visst att katterna blir trötta och hängiga dagen efter en vaccination, men det har jag inte märkt något av härhemma iallafall... Vi hade väl turen att slippa det!
Efterssom vi redan fått stamtavlorna, så skrev han vaccinationsintyget på dem, det underlättar pappershanteringen framöver, för de nya ägarna! Åtminstonde ett papper mindre att komma ihåg vid utställningar od!
Detta är ju min första kull, så jag frågade lite fint om han kunde se om jag tagit rätt på kön.... Då sa han att man inte kan garantera att det blir rätt när de är i denna åldern! Mellan 2 dagar och 20 veckor är det svårt att se vilket kön kissen har! Så jag får ha is i magen och hoppas på att jag sett rätt från början. Blir det fel är det ju inte hela världen, iallafall inte sålänge de är friska och mår bra!!! Vi var trots allt ganska så överens om könen, jag och Milan!
Innan vi kom till veterinären så var vi en sväng på min arbetsplats, och hälsade på dem som bor där! Bra med lite social träning utanför hemmet, tänkte jag, och jag lovar att detta var uppskattat både av katter och människor! Tyvärr är det inte alltid man tänker på hur lyckligt lottad man är som har förmånen att leva med djur! Alla har inte den möjligheten, så det var roligt att kunna bistå med en liten mysig stund iallafall!
Idag ( när de snart är 10 veckor ) så la jag in 9 veckors bilder... Förlåt om någon väntat på dem, har varit lite rörigt härhemma. Bättre sent än aldrig säger man ju, men jag tycker själv att det är dötrisst att vänta!!!
Josefin, om du läser detta så vill jag bara säga att din Amelia käkade knäckebröd idag!!!! Hon är helskön ska du veta!!! Sådan katt sådan ägare, eller hur e det man säger???
Tack för denna gången, återkommer!!!!
2008-01-17
Hej igen!
Nu sitter jag här vid datorn igen, och ute är det grått och trisst väder. Fy. Hoppas det vänder snart, vi kan alla behöva lite solljus nu.
Kanske har ni märkt att det fattas något på förstasidan? Ja, jag tog bort den engelska versionen av min hemsida ett tag, för jag insåg att det blev ganska tidskrävande för mig att göra alla uppdateringar dubbelt upp, och tyvärr är tid något jag för tillfället inte har i överflöd. Hoppas det går bra ändå!
Nu har en ny idé slagit rot i mig, vad gäller framtiden och katterna. Jag har börjat fundera mer och mer på att skaffa mig en egen avelshane! Givetvis finns det både för och nackdelar med att ha en fertil hane i sitt katteri, och det är en lång tankeprocess att gå igenom innan man fattar något beslut om detta.
Tanken finns helt klart där, och det känns för mig naturligt att ta det steget i framtiden. Anledningen till att jag ville starta katteri var att jag vill erbjuda mina barn samma underbara känsla som jag själv hade när jag var liten. Mina älskade farföräldrar hade katter, som födde och fostrade ungar under köksbordet. Där, under det där köksbordet, avhandlades det mesta som kan rymmas i ett litet barns huvud, och min älskade katt Pluttan gav mig ett enormt stöd och hinkvis med kärlek när jag behövde det. Hon förstod precis allt! En sådan vän är ovärderlig, och jag tror det är ännu viktigare i dagens samhälle, när så många mår så dåligt, stressar och tappar bort sig själva i all kaos. Därför ansökte jag om stamnamn och nu när första kullen är född och välmående, så känns det som att det skulle vara mysigt att hela processen fick ske härhemma nästa gång, från början till slut så att säga. Det är ett tag kvar tills nästa parning, så det finns tid att fundera vidare. Vi får se framöver, hur det blir.
Hoppas på en ljus vår... annalena
2008-01-07
Hej alla glada!
Nu är det verkligen dags att skriva av sig lite! Härhemma har det varit fullt upp med kattungar, renovering och julstök ( och sen dök NYÅR upp helt plötsligt...) så jag har inte haft så mycket tid för att sitta och fundera! Men det har varit en hääärlig tid, och alla mår bra, förutom den där trissta förkylningen ALLA verkar ha drabbats av. Iallafall alla människor. Våra kissar mår bra, växer och utvecklas fint!
Nu är det bestämt att en av flickorna, Amelia, ska flytta till min vän Josefin, som gjort min hemsida, och det känns jätteroligt! Jag kommer att behålla den andra flickan, Amelie, härhemma. Hon har fullständigt charmat mig, och så känns det lite spännande att någon gång framöver ta kull på henne, och se vad det blir för avkomma. Detta förutsätter självklart att hon utvecklas på rätt sätt, och skulle det visa sig att hon absolut inte är lämpad för avel, så är det ingen katastrof på något sätt. Hon kommer alltid vara lika älskad av oss alla i familjen, oavsett vad som händer.
Så det blev två blåsköldpadd bicolour flickor, och killarna blev två blå colourpoint och en blå bicolour. Jag måste säga att de är så sköna allihop, och så fort någon blir lite lös i magen ( vilket de har lätt för att bli när de ska vänja sig vid maten ), eller så fort de inte ökat i vikt som man trott de skulle göra ( hallå, viktuppgången kan ju inte vara samma VARJE dag...), ja, då blir man hur orolig som helst, och börjar fundera... Vad kan va fel??? STACKARS lille kisse!!! Men man lär sig hela tiden något nytt, och jag börjar få kläm på det nu. Känns det som iallafall.
De går på lådan allihop, och äter Royal canins och Hill`s mat. Jag lagar faktiskt välling åt dem varje dag också. Kanske är det lite hönsmammigt, men jag tror att detta uppskattas efterssom de är så många, och så stora!!! Scampi syns ju knappt när allihop ska äta samtidigt! Så jag kanske daltar lite med dem, men alla verkar glada och nöjda med detta, så det känns bra. De väger nu ( sex veckor gamla ) 620-720 gram, så jag tror ingen av dem lider brist på mat iallafall...
Och så kommer ju det där med registrering och vaccineringar. Plötsligt väcks man ur sin kattkoma och möter verkligheten! Det är hög tid för registrering, så att vaccinationsintyget hamnar på stamtavlan! Jag var mycket osäker på tösernas teckning, så jag skrev och frågade ragdollklubben vad de trodde. De svarade snabbt att det verkar vara bicolour, och de vet ju vad de talar om. Så nu har jag fyllt i registrerinspapper, fått underskrift av hankattsägaren, och allt ligger här i ett kuvert på väg till Mia, vår avelssekreterare. Tydligen skulle man skicka med navelbråcksintyg och intyg på ID märkning, sånt som är bra att veta. Detta skickas bara med första gången man tar kull på katten, sen har de det där tills nästa gång...
Veterinär är kontaktad och jag valde fyrfota i Borås. Jag har hört mycket bra om dem, och vill hitta en veterinär som jag fattar tycke för, så vi får väl se. Först var de inte alls med på att vaccinera så tidigt som när de är nio veckor, men efter att jag kollat med vännerna i klubben BK så förstod jag att det är så ALLA gör, och inga kissar har mått dåligt för det! Själv blev jag ju osäker, funderade på VARFÖR det är olika vad veterinären tycker och vad sverak rekomenderar. Det känns lite olustigt. Men kollar man runt på statens veterinär.. vad det nu hette, och pratar med massa olika uppfödare, och alla säger samma sak, nämligen att de ska vaccineras efter v 9 och efter v 12, så är jag övertygad om att detta inte innebär någon fara för de små. Hade jag varit osäker så hade jag gått på veterinärens linje, men nu blir det första vaccineringen 2008-01-30, då de är 9 veckor och 4 dagar. Fyrfota gick med på detta, och så fort vi kommit över den diskussionen så var det inga problem alls. Andra vaccinationen sker 2008-02-20, samtidigt som de chipmärks, och besiktigas. Sen är det dags för dem att flytta!!!
För er som undrar - Ja, jag har fattat hur man fixar bilderna på hemsidan nu. Någorlunda iallafall... Saken är bara den att det är SÅÅÅÅ svårt att få bilder på dem där de INTE blundar! Och hur kul är det på en skala att se bilder på ragdolls när de blundar? VA? Så nu har jag lovat Josefin och mig själv att jag ska lägga ner hela min själ i att ta BRA bilder VARJE vecka på lördagar, så att ni får se hur de ser ut! Det är ju faktiskt det man vill se när man surfar runt o gluttar på kattsidor, ellerhur?
Tack för ordet, hör snart av mig igen!
2007-11-25
Vilken underbar helg!!! Jag har haft min släkt på besök, och så har jag fått vara med om att min första kull ragdolls kom till världen!!! Nu ska jag berätta hur detta var. För dom som orkar och vill läsa, förståss...
I torsdags och fredags så sov min gumma hela tiden. Jag misstänkte att det närmade sig, så jag höll mig hemma under lördagen, fast min mamma och syster som var här på besök ville ha med mig ut på shoppingtur. De åkte en sväng själva, och tur var väl det! Klockan 11.30 såg jag att det kommit ut något ur " baken" på Scampi. Det var lite slem, rosafärgat. Jag tog telefonen och ringde till Helena Hagestad, för lite stöd... Det fick jag, och hon satte sig i bilen och kom hit! Skönt med lite "kattfolk" vid sin sida när det händer sådana här grejjer.
Helena hann inte riktigt tills första ungen dök upp, men det gick bra ändå. Det blev lite tokigt, för den blivande mamman bestämde sig hux flux för att INTE föda där jag bäddat (trots att jag fixat flera alternativa platser, såklart) Nej, precis innan hon födde den första så gick hon in i det mest otillgängliga hörn vi har, och DäR tyckte hon det var hur bra som helst att föda... Dessutom var det i en hemmasydd igloo,( som för övrigt blev rätt kraftigt ful) Jag kände mig som en bov, men insåg ändå att det bästa för henne var att jag flyttade henne till en plats där jag kunde hjälpa henne OM det skulle behövas. Först blev hon orolig, och ville gå runt med den förstfödde i rumpan (moderkakan hade inte kommit ut ännu) men hon lugnade snabbt ner sig och accepterade mitt översitteri.
Så var första lille godingen född, och det var klockan 12,50. Då anlände min "barnmorska" Helena, och hon kollade med en vän så att det var okej med flytningen jag sett innan förlossningen (den som var lite rosa) och hon fick också fråga hur mycket blod det ska komma under en förlossning. Vi insåg att allt var som det skulle. När det kommer blod ur ens älskling tänker man inte alltid rationellt, jag menar visst blödde även jag när jag födde mina två barn... Kändes ändå bäst att kolla med någon mer erfaren! Fick också rådet att slunga de små, för att få bort eventuell vätska i luftvägarna. Som sagt, kändes skönt att inte vara ensam med allt detta!
strax därefter kom goding nummer två, nämligen kl 13,00. Scampi var mäkta förvånad över att det nu fanns två små "saker" vid hennes sida, och kunde inte riktigt förstå varför vi satt och tittade på henne. Hennes blick sa fler än en gång, att " men va är detta nu då? Ta dom här nu så jag får lugn och ro!!!". Hon slickade sina små, men ville inte bita av navelsträngarna, så det fick jag den stora äran att göra åt henne. Det var inga problem, och efter den andra ungens ankomst så slickade och tuggade hon lite på hinnorna. Men hon bet inte av strängen.
Det tog en stund att ta hand om de två små nykomlingarna, och jag tror att Scampi behövde den tiden till att greppa läget, helt enkelt. Knappt en timme senare, kl 13,55, kom kisse nummer tre ut ur mammas mage. Fyran följde tätt därpå, och var ute redan kl 14,02. Då tänkte jag ( och säkerligen Scampi också) att "Nu är det nog klart. Att få FYRA bäbisar första gången, det är ju jätteduktigt!" (Duktigt är nog inte rätt ord, men får duga i brist på bättre...) Jag låg jämte min duktiga tös hela tiden, klappade, uppmuntrade, och stöttade henne. Gav henne lite grädde med äggula och druvsocker, och lite salt i, för att bygga upp kraft att orka, och försökte se till att hon hade det så bra hon kunde.
När kisse nr fyra kommit ut, och det gått en liten stund, andades vi nog alla ut lite extra, ända tills jag klappade henne på magen... och kände... EN till!!! Expertisen (Helena) kände också, och vi konstaterade att det troligtvis var en rackare kvar därinne! Så vi väntade, såg till att de som kommit ut fick i sig lite druvsocker i vatten, för att de inte skulle tappa orken att söka efter tuttarna. Scampi var så trött och hade börjat kämpa med den sista födseln, så hon orkade inte riktigt se till att de fick tag på tuttarna, och vi förstod henne helt och fullt. När klockan var 15,02 anlände den sista, men inte den minsta(!!!) ungen till vår värld. Helena är övertygad om att detta är en pojke. och när "han" föddes, så kändes det som att "han" aldrig skulle "ta slut"! "Han" var såklart inte onormal på något sätt, "han" var bara lite större än de andra som kommit, och det är otroligt vad man är observant ibland!
När det lugnat ner sig lite, Scampi hade återfått normal andning och hon låg och spann med tungan mellan tänderna ( urgulligt), så var det dags för barnmorskan Helena att åka hem till sin familj igen. Jag följde henne till bilen och sa hejdå. När jag kom in till "förlossningssalen" alltså vårt sovrum, igen, så satt Scampi återigen där hon började föda sin första unge, (dvs i en riktigt ful igloo som jag sytt) och stirrade stinnt på mig. Hon befallde mig att lägga i hennes ungar i den, hon verkade inte riktigt veta hur hon skulle lyfta dem själv (eller så var orken helt slut). Jag hade i den stunden plockat ner månen och alla stjärnor åt henne om hon så velat, så självklart gjorde jag som hon befallde. Sen kopplade hon av, och sjönk in i rollen som omtänksam och underbar mamma, och bara njöt...
De små vägde mellan 85 och 104 gram vid födseln, och alla moderkakor kom ut hela utan bekymmer. Förlossningen höll på mellan klockan 11,30 och 15,02, och de fem kom ut mellan 12,50 och 15,02. Säkert höll den på långt före jag observerade slemmet i rumpan, men jag räknar från den stunden . Alla småttingar hade tills följande morgon ökat i vikt, och de åt alltså alla av den så viktiga första mjölken, och det känns skönt. Scampi återhämtade sig snabbt, och har på bästa sätt anpassat sig till livet som mamma. Hon äter och dricker, vilket gör att hon kan erbjuda sina gullungar rejält med modersmjölk. Då hon är utanför boet och hör minsta pip ifrån den fula igloon, så rusar hon dit med en gång för att hoppa ner och ta hand om de små.
Jag är så stolt över min prinsessa, och när jag ser in i hennes ögon, så vet jag att hon är världens mest stolta och lyckliga mamma!!!
Tack för idag.
Bilder kommer inom kort att läggas in på galleriet och på kattungesidan. Jag är fortfarande ingen expert på att få datorn att lyda mig... Sorry!
2007-11-23
Dags att skriva lite igen... Nu har Scampi sovit sej igenom två dagar. Hoppas det betyder något. Jag däremot har ingen ro att sitta stilla! Har rivit ner tapeterna i hallen, och målat bröstpanelen vit, för att ha något att sätta händerna i. Vi hade tänkt tapetsera om iallafall, så det var inget stollaryck! Det hjälper att ha något annat för sig när man väntar. Magen på henne rör dig mycket emellanåt, och det känns ju kul att se att det finns liv därinne iallafall! Det är ju snart kattens dag, och hade Scampi inte varit gravid så hade jag velat komma till arkens zoo vid coop i borås och visat upp henne! De ska ha några burar där under lördagen och söndagen med kissar, för att visa olika raser, och det hade varit kul att vara med. Vad jag vet har ingen med semilånghår eller långhår anmält sitt intresse. Det är inte så många platser, men tror det finns någon plats kvar på lördagen, iallafall. Fast självklart är jag gärna hemma och gooosar, om allt nu går vägen. Hoppsan, där kom oron igen. Bäst att sluta skriva nu, och sova lite. Man vet aldrig när det sätter igång....
Ha en go helg!!!
2007-11-21
Jahapp. Då är det snart dags. Det blev inget med röntgen, har förstått att det inte är vare sig nödvändigt eller 100% säkert att det går att säga hur många små det finns i magen iallafall, och då känns det onödigt att utsätta min prinsessa för det. Så jag väntar och hoppas på det bästa. Jag upplever henne som tröttare och mer kontaktsökande nu, men vet inte om det ÄR så eller om det är jag som övertolkar allt hon gör för att jag är så spänd inför vad som ska komma... Vi får väl se när det händer något. Önska oss lycka till....
Tack för denna gång!
2007-11-11
Hej igen!
Nu har jag börjat fatta att det FAKTISKT kan bli små underverk av detta! Kände att jag måste veta vart jag kan få tag på en veterinär OM det krisar, oavsett vilken tid på veckan eller dygnet det är! Har ringt runt, och förstod att det är inte jättelätt att få tag på en veterinär bara sådär på stört när något händer... Är väldigt glad att jag tog tag i detta redan nu, annars hade det varit jobbigt.
Jag kommer förhoppningsvis få en tid för röntgen hos Fyrfota i Borås, för att veta hur många liv som växer i Scampi. De gjorde ett underbart intryck på mej på en gång, och jag känner mig trygg, vilket är viktigt. Röntgen vill jag göra för att känna mig mer förberedd på vad som komma skall vid en förlossning, och för att inte vara orolig att det ska finnas fler som ska ut när Scampi slutar föda.
Känns verkligen som att det är på gång nu, det blir liksom verkligare för var dag som går... Kommer meddela vad som händer, om inte annat så för att lugna mina egna nerver...
Må gott!
2007-11-10
Hejsan!
Idag har Josefin, som byggt denna hemsidan åt mej, försökt lära mej hur man uppdaterar den... Vi får väl se hur det går! Det är ju första gången jag har en hemsida, så jag hoppas ni har tålamod med mej under tiden jag lär mej. Speciellt du, Josefin, för jag lär ju ringa dej emellanåt!
Kan berätta att min älskade Scampi växer! Förhoppningsvis kommer det en kull om två veckor, jag ser fram emot detta med skräckblandad förtjusning! Drömde inatt att JAG födde sex kattungar, något morbid dröm, men det får man väl ta i väntans tider, ellerhur?
Ha en fortsatt härlig helg!
Du är nu på äventyr
i främmande land.
Du leker, och vilar
i främlingars famn.
Tror inte du undrar
vart vi håller hus!
Är snarare uppfylld
av löpningens rus...
Men snart är du hemma
hos oss igen.
Lugnet lägger sig
min älskade vän.
Vi undrar då något
som bara du vet!
Bär du på något?
Det är din hemlighet!
